Tack för era fina inlägg, känns skönt att inte vara ensam i världen!

Idag har varit en lite knasig dag, fylld med drama. Eller ja hela veckan har  nog varit sån egentligen. Jag skrev lite tidigare iår att jag gör praktik på ett ställe tillsammans med två till från min klass. Jag tycker att jag lär mig massor och verkligen får ut mycket av praktiken, jag gör det bästa av situationen, med tanke på att så många blivit uppsagda och så.
Men det finns de människor som bara ser svart. Klagar på allt och inte kan acceptera situationen. Så har det varit sedan vi startade vår praktik i februari. men nu har det hela blivit personligt. Det är tydligen mitt fel att allt e så dåligt. ! Ja för jag kan ju inte samarbeta...
hmm jag ska förklara:
Vi är formbestämmare och just nu jobbar vi på ett projekt, vi tre praktikanter, En grej som ska byggas helt enkelt, Mer än så kan jag inte säga. Vi har delat upp det hela och har nu kommit till ett stadie då vissa delar måste föras samman och hänga ihop. Då brukar det uppstå lite problem, som offtas går att lösa. Nu var det så personen i fråga kom till mig för att visa det som var gjort och se hur det passar ihop, Det gjorde det inte, Då visade jag ett sätt att lösa problemet, som jag hade gjort det, Väldigt smidigt och enkelt tyckte jag, men denna människan hörde: "Du ska bygga så här..." istället för det jag sa: " Så här kan man göra..." Jag fick då en högljudd utskällning, att men då kan väl jag bygga det där då så kan han gå hem! Mitt i ett stort kontorsrum med flera andra aktivt jobbande människor!!
" A,  men vad bra gör det då", Sa jag lugnt. Sedan såg jag inte han mer på hela dan.
Nu idag pratade vi om det hela och att vi måste kunna diskutera och samarbeta med varandra på ett professionellt sätt. Och först kändes det bra, han förklarade hur han kände sig och jag bad om ursäkt för missförståndet som det uppenbarligen va... trodde jag ja....
så fort jag lämnat rummet meddelar han praktikant nummer tre att jag kan ju minsann inte samarbeta och allt e mitt fel....

Att tillägga är att denna personen är medelålders, och borde enligt min mening inte agera som ett litet barn.
Vad ska man göra? jag har gjort allt jag kan för att förbättra situationen men allt jag säger är som bortblåst, eller på något sätt förvandlas mina ord till något helt annat..
Det blir en mycket konstig och tryckt situation, men jag tänker inte låta någon trycka ner mig, eller förhindra mig från att göra ett gott arbete. Jag få väl helt enkelt göra det jag ska göra och undvika alla diskutioner.
Jag kan ju visa att jag i alla fall kan vara proffesionell.

nu ska jag packa för jag ska hem till mor och far i helgen.

kram